Hoppas det blir lugnare nu!!
Här har hänt så mycket den senaste veckan så jag är alldeles slut!!
Men förhoppningsvis ska det bli lite lugnare nu...
Det hela började med att jag kom till hagen i Onsdags och ser Yonquell gå med höger knäet pekande utåt! Hon var ju redan från början lite lång i sina senor fram i knäet så hon tippade knäna lite bakåt, men hon rätade upp sig jättefint och gick rakt på sina ben - vilket nu gjorde att jag blev rädd att hon fått en smäll eller något som gjort att benet knäckts utåt. Hon fick komma in och vila och var bättre på torsdag morgon... På torsdag kväll var hon återigen väldigt sned.
Ringde veterinären på fredagsmorgonen innan jag åkte till stallet för råd och ev åka ner till veterinärstationen för att kolla... Fick rådet att ringa direkt till chefsveterinären på Skara Hästklinik för att få bättre hjälp - sagt och gjort ringde jag dit. De ville röntga för att se att det inte var någon missbildning i skelettet eller för stora förslitningar på de små benen i knäet - i så fall var det inget att göra! Måndag morgon kl 8:30 skulle vi vara i Skara för röntgen!
När jag sedan kom till stallet står ungen helt rakt på båda sina framben!! Jaha tänkte jag, nu får jag väl ringa och avboka Skara då... Men när hon sprallat runt lite vek hon ut knäet igen. Hon var sedan bättre till och från under helgen, men söndag kväll var hon ganska ostadig.
På måndags morgonen stod hon åter rakt på sina ben och jag tänkte att det är väl typiskt om hon inte ska visa något av sin ostadighet när vi väl är där, då tycker de säkert att det är onödigt med röntgen osv.
Resan började kl 4 på morgonen då vi har en resväg på drygt 3,5 timmar till Skara utan hästtransport efter.
Vi fick ju också stanna med jämna mellanrum och titta till Quellan så hon stod bra och inte for illa. Trodde dock att hon skulle lägga sig ner och ligga mest hela vägen, men hon stod så fint hela vägen :) Helt rak och fin i sina knän :)
Vi kom i god tid :) vi var där strax före 8 och det kändes skönt! Hon fick komma in i uppstallningen direkt :) Där hann hon lagom somna till innan veterinären kom och hon fick lov att kliva upp :) Nu var hon dock något ostadig till och från, men LÅNGT ifrån så illa som hon varit hemma :) Veterinären var dock kanonbra och tvekade inget på att hon skulle röntgas. Röntgade till och med hasarna samtidigt för att säkerställa att inget var onormalt där heller! Vi fick vänta igen på att det skulle bli dags på röntgen och Quellan hann lagom falla i djup sömn igen när tjejen som skulle röntga henne kom och körde upp henne :)
Jag kan tala om att hon tycker INTE om att bli fasthållen och det blev hon ju i princip hela tiden den här dagen, men hon skötte sig strålande ändå för att vara så ung som hon ändå är :)
Hon fick berömm för sitt uppförande inne på röntgen :) Luna som stod uppbunden där inne blev lite orolig en stund (men stod ändå som ett ljus) och sprutade massa mjölk på golvet! :D
Allt såg bra ut på röngenplåtarna! Snacka om att glädjen bubblade inombords! Problemet ligger i mjukdelarna. Lederna är helt enkelt inte tillräckligt starka till att hålla benen helt raka. Hon fick stödskenor, så hon ska gå med hel-lindade framben med stödskenor på ca 12 timmar, och utan något ca 12 timmar om dygnet. För att hon ska vara tvungen att belasta och bygga upp styrkan i lederna.
Allt gick väldigt smidigt och vi var hemma igen vid 15-tiden. Ni kan tro att hon var trött då!
Här är vi nyligen hemkomna och hon har lagt sig tillrätta i boxen!
Trött som attan var jag på tisdagsmorgonen när jag får ett sms - Manji har ÄNTLIGEN fölat!
Efter 340 dygns dräktighet har hon fått ett rejält hingstföl som blir fux med stjärn. Ser ut att ha varit en helt okomplicerad fölning där :) Han föddes i fint väder men när jag kom dit hade regnet hunnit fram och han var lite frusen. Men de fick komma in och torka till och han verkar vara en väldigt pigg och glad kille han också!
Ett långbent spektakel som får namnet Goldcot Zoquento
Men förhoppningsvis ska det bli lite lugnare nu...
Det hela började med att jag kom till hagen i Onsdags och ser Yonquell gå med höger knäet pekande utåt! Hon var ju redan från början lite lång i sina senor fram i knäet så hon tippade knäna lite bakåt, men hon rätade upp sig jättefint och gick rakt på sina ben - vilket nu gjorde att jag blev rädd att hon fått en smäll eller något som gjort att benet knäckts utåt. Hon fick komma in och vila och var bättre på torsdag morgon... På torsdag kväll var hon återigen väldigt sned.
Ringde veterinären på fredagsmorgonen innan jag åkte till stallet för råd och ev åka ner till veterinärstationen för att kolla... Fick rådet att ringa direkt till chefsveterinären på Skara Hästklinik för att få bättre hjälp - sagt och gjort ringde jag dit. De ville röntga för att se att det inte var någon missbildning i skelettet eller för stora förslitningar på de små benen i knäet - i så fall var det inget att göra! Måndag morgon kl 8:30 skulle vi vara i Skara för röntgen!
När jag sedan kom till stallet står ungen helt rakt på båda sina framben!! Jaha tänkte jag, nu får jag väl ringa och avboka Skara då... Men när hon sprallat runt lite vek hon ut knäet igen. Hon var sedan bättre till och från under helgen, men söndag kväll var hon ganska ostadig.
På måndags morgonen stod hon åter rakt på sina ben och jag tänkte att det är väl typiskt om hon inte ska visa något av sin ostadighet när vi väl är där, då tycker de säkert att det är onödigt med röntgen osv.
Resan började kl 4 på morgonen då vi har en resväg på drygt 3,5 timmar till Skara utan hästtransport efter.
Vi fick ju också stanna med jämna mellanrum och titta till Quellan så hon stod bra och inte for illa. Trodde dock att hon skulle lägga sig ner och ligga mest hela vägen, men hon stod så fint hela vägen :) Helt rak och fin i sina knän :)
Vi kom i god tid :) vi var där strax före 8 och det kändes skönt! Hon fick komma in i uppstallningen direkt :) Där hann hon lagom somna till innan veterinären kom och hon fick lov att kliva upp :) Nu var hon dock något ostadig till och från, men LÅNGT ifrån så illa som hon varit hemma :) Veterinären var dock kanonbra och tvekade inget på att hon skulle röntgas. Röntgade till och med hasarna samtidigt för att säkerställa att inget var onormalt där heller! Vi fick vänta igen på att det skulle bli dags på röntgen och Quellan hann lagom falla i djup sömn igen när tjejen som skulle röntga henne kom och körde upp henne :)
Jag kan tala om att hon tycker INTE om att bli fasthållen och det blev hon ju i princip hela tiden den här dagen, men hon skötte sig strålande ändå för att vara så ung som hon ändå är :)
Hon fick berömm för sitt uppförande inne på röntgen :) Luna som stod uppbunden där inne blev lite orolig en stund (men stod ändå som ett ljus) och sprutade massa mjölk på golvet! :D
Allt såg bra ut på röngenplåtarna! Snacka om att glädjen bubblade inombords! Problemet ligger i mjukdelarna. Lederna är helt enkelt inte tillräckligt starka till att hålla benen helt raka. Hon fick stödskenor, så hon ska gå med hel-lindade framben med stödskenor på ca 12 timmar, och utan något ca 12 timmar om dygnet. För att hon ska vara tvungen att belasta och bygga upp styrkan i lederna.
Allt gick väldigt smidigt och vi var hemma igen vid 15-tiden. Ni kan tro att hon var trött då!
Här är vi nyligen hemkomna och hon har lagt sig tillrätta i boxen!
Trött som attan var jag på tisdagsmorgonen när jag får ett sms - Manji har ÄNTLIGEN fölat!
Efter 340 dygns dräktighet har hon fått ett rejält hingstföl som blir fux med stjärn. Ser ut att ha varit en helt okomplicerad fölning där :) Han föddes i fint väder men när jag kom dit hade regnet hunnit fram och han var lite frusen. Men de fick komma in och torka till och han verkar vara en väldigt pigg och glad kille han också!
Ett långbent spektakel som får namnet Goldcot Zoquento
Caruzel finns utanför Långaryd
Caruzel står under avelssäsongen 2011 hos Nina Farago utanför Långaryd. Vid intresse för betäckning med honom kontakta Nina på [email protected] eller gå in på hennes sida www.kraxhultsgard.se och använd kontaktformuläret där :)
Härlig dag!
I dag är det sommarvärme minsann :) Det är 18 grader i skuggan här :)
Blev en del bilder på fölen när jag var i stallet i dag, tänkte dela med mig av några favoriter :)
Lilla Yonquelle som är så otroligt pigg o glad fick en egenknuten repgrimma av mig i dag för hon är så näpen att jag inte har något som passar :) Hon blev SÅÅÅÅ fin! :)
Står gärna under mammas mage ute också :)
Nyfiken i en strut!
Hon har rätat upp sig helt i lederna redan och står o går helt normalt :)
Fick även några kort på spjuvern Youqer :) Han var trött i dag efter första natten ute :)
Men han piggnade till fort :)
Tjejtjusare redan :D
Den här bilden är tagen för en vecka sedan men den är så söt! :)
Youqer vill ha det Teijo har i munnen... :D
Blev en del bilder på fölen när jag var i stallet i dag, tänkte dela med mig av några favoriter :)
Lilla Yonquelle som är så otroligt pigg o glad fick en egenknuten repgrimma av mig i dag för hon är så näpen att jag inte har något som passar :) Hon blev SÅÅÅÅ fin! :)
Står gärna under mammas mage ute också :)
Nyfiken i en strut!
Hon har rätat upp sig helt i lederna redan och står o går helt normalt :)
Fick även några kort på spjuvern Youqer :) Han var trött i dag efter första natten ute :)
Men han piggnade till fort :)
Tjejtjusare redan :D
Den här bilden är tagen för en vecka sedan men den är så söt! :)
Youqer vill ha det Teijo har i munnen... :D
En lättnadens suck...
Drog jag i morse när jag klev in i stallet och både Luna och fölet såg pigga o glada ut :)
Luna uppvisade mkt lindriga koliksymptom i går kväll. Hon lade sig o reste sig om vartannat och emellanåt rullade hon till lite, men hon slog inte med huvudet mot buken som de brukar vid kolik. För säkerhets skull ringde jag jourhavande veterinär och lite lugnare åkte jag hem från stallet, men av någon anledning måste man ju alltid måla upp värsta senariot. Inte så konstigt i och för sig med tanke på det som hänt.
Veterinären trodde det berodde på sammandragningarna som blir i livmodern efter födseln. Vi gick dock igenom allt vi kunde komma på i telefonen t.ex värme i hovarna? - nej; puls? - nej; andra fång symptom? - nej; avföring? - ja, flera gånger; feber? - nej. Jag fick rådet att om hon blev sämre ge henne lite smärtstillande, men hon lugnade sig lite och i morse var hon pigg o glad. Även lilla Yonquelle var pigg och alert - och nyduschad i mjölk :D
Yonquelles favoritställe är under mammas mage, där både äter och vilar hon
I dag var de ute i hagen några timmar, här är vi på väg in hon följer mig som en hund :)
Luna uppvisade mkt lindriga koliksymptom i går kväll. Hon lade sig o reste sig om vartannat och emellanåt rullade hon till lite, men hon slog inte med huvudet mot buken som de brukar vid kolik. För säkerhets skull ringde jag jourhavande veterinär och lite lugnare åkte jag hem från stallet, men av någon anledning måste man ju alltid måla upp värsta senariot. Inte så konstigt i och för sig med tanke på det som hänt.
Veterinären trodde det berodde på sammandragningarna som blir i livmodern efter födseln. Vi gick dock igenom allt vi kunde komma på i telefonen t.ex värme i hovarna? - nej; puls? - nej; andra fång symptom? - nej; avföring? - ja, flera gånger; feber? - nej. Jag fick rådet att om hon blev sämre ge henne lite smärtstillande, men hon lugnade sig lite och i morse var hon pigg o glad. Även lilla Yonquelle var pigg och alert - och nyduschad i mjölk :D
Yonquelles favoritställe är under mammas mage, där både äter och vilar hon
I dag var de ute i hagen några timmar, här är vi på väg in hon följer mig som en hund :)
Sorgblandad glädje...
Luna fölade i natt, och det visade sig att hon faktiskt var dräktig med tvillingar... Vi har skojat lite om det eftersom hon haft en sådan jätte-mage, men jag kunde väl aldrig tro att det faktiskt var så!! Av den enkla anledningen att ett sto oftast kastar ett eller båda tvillingfoster i ett relativt tidigt skede. De som ändå går igenom dräktigheten med 2 föl brukar föda runt en månad för tidigt - men Luna är ju nästan på pricken 11 månader (dygn 334), vilket är en normal fullgången dräktighet. Därför var jag inte särskilt orolig inför fölningen.
Tyvärr visade det sig ju nu att det verkligen var två föl! Den ena ett ganska rejält föl - normalstor mot stor kan man väl säga, nästan dubbelt så stor som den andra. Att båda skulle överleva var ju inte särskilt troligt, det är ju VÄLDIGT ovanligt! Dock så är det konstigt nog den lilla kraken som lever! Hoppas bara att det fortsätter så! NU är jag desto mer orolig för fölet!
Den lilla krabaten är ett stoföl som än så länge är ganska ostadig i sina leder... Hoppas och ber om att hon nu ska klara livhanken och bli stadig i sina ben. Mat har hon i överflöd, det bara sprutar ut från Luna.
Här är några bilder på lillan som fått namnet Goldcot Yonquelle, verkar bli mörkgulbrun, med härlig bläs och vitt båda bak.
Ursäkta den dåliga kvalitén på bilderna! Min mobilkamera ställer om sig lite som den tycker i bland!
Så liten, så liten - mamma är bara 147 cm så ni kan tänka er hur liten hon är! Hundtäcket hon har på sig är 65 cm långt - och STORT!
Vår förlorade prinsessa får namnet Goldcot Yonquette - och hon kommer finnas i våra hjärtan!
En vacker gulbrun (åt det ljusare hållet) tjej med stor stjärn och vita sockar på båda bak! Önskar att jag fått lära känna henne, kommer sörja henne länge...
Nykomling!
Dina fick i dag ett stoföl - hon har inte haft mycket till fölmage, men det var ingen liten fölunge ändå!
Gulbrun med stjärn och tre vita fötter - frågan är dock om hon blir skimmel eller?
Hon fick namnet Apricot s Chaconne
Luna läcker ganska rejält emellanåt nu, hon har fullt med mjölk på bakbenen. Hoppas hon fölar snart så hon inte blir utan råmjölk när det väl blir av...
Gulbrun med stjärn och tre vita fötter - frågan är dock om hon blir skimmel eller?
Hon fick namnet Apricot s Chaconne
Luna läcker ganska rejält emellanåt nu, hon har fullt med mjölk på bakbenen. Hoppas hon fölar snart så hon inte blir utan råmjölk när det väl blir av...
