goldcot

Det finns inget härligare än att rida i skogen den här årstiden faktiskt!
I går började det skymma lite innan vi hann hem och det var precis knäpptyst inne i skogen.
Det enda som hördes var de dova dunsarna av Teijos hovar på stigen.
Det var lagom varmt, solen stod lågt när vi gav oss ut, och gjorde att träden såg ut att stå i brand.
Hon gick med spetsade öron, och lite mer schvung i skritten i dag.
Fylldes av en sådan fantastisk glädje- och tacksamhetskänsla som värmde i hela kroppen!

Vi hoppade några språng över ett par gamla telefonstolpar som står lutade mot ett träd - hon hoppade JÄTTESTORT första språnget, men sedan hopade hon SÅÅÅ fint! Härliga häst!

Inne i skogen när vi kom filosoferandes står det en större traktor (med timmervagn efter) inbackad på en stig, det är Teijos allra största fobi här i livet - lastbilar, traktorer och stora maskiner är världens största monster även om de står still. Hon såg den först, jag försökte att inte låtsas om den som jag brukar. Hon tittade bara på den hela vägen förbi :) Hon vek inte ens ut, eller "blåste" när vi passerade den :D

Lite längre fram höjer hon huvudet och ser sig fundersamt om - Titta matte! De bygger om!!!
Det håller på att bli ett kalhygge till i skogen, lite sorgligt faktiskt. Hon gick som en spårhund med näsan i backen (insåg att tyglarna var lite korta i detta läge) och varje ställe där de kört in med skogsmaskinerna ville hon kolla av, men jag tyckte att vi borde gå hemåt, mörkret var ju som sagt i antågande.

Hon gjorde mig så glad och lycklig i dag igen min vackra lilla (ehhh - stora) häst!
Gillar verkligen inte att älgjakten börjar snart - nu när naturen är så härlig att rida i! Min häst syns väl visserligen, men man har ju hört om förlupna kulor som dödat joggare mm.

Teijo o Windi